Det är en specifik sak, ställe i mitt liv som alltid kommer lämna ett stort tomrum!
Vårt hus på Storholmen! Kan verkligen inte förklara i ord hur mkt jag saknar det. Det var mitt hem, min trygghet och en underbar plats i världen. Nu menar jag inte bara storholmen som ö, utan just vårt/mitt hus! Min familjs hus! Är det någonting jag verkligen velat göra , så är det att komma tillbaka just dit. Att få chansen att bo där igen.

Fast nu fick jag en länk av min vän Jessica, där jag ser att tomten är till salu igen. För många många miljoner. Och ingenting är sig likt....
Det känns som om en helt annan plats. Det gör mig illamående...
Mitt drömhus med vit knutar, en morfar som busvisslar på en när det är middag, nätet som hängde slarvigt på baksidan. Våra fingeravtryck i cementblocken vid bryggan, mammas jasminbuske ... ja allt det finns inte mer. Inte ens på riktigt, utan endast i våra minnen. Det gör mig riktigt ledsen... men kanske tom. lättad...?